Min mamma har varit borta i 2 år.
Tiden har gått så fruktansvärt fort, mycket har oxå hänt och händer under dessa år.
Det har funnits otaliga tillfällen då jag velat prata med henne, att bara ha någon som lyssnar. För några dagar sedan fyllde jag år, det är ett sådant tillfälle då mamma alltid ringde tidigt på morgonen och sjöng,de är en sak som riktigt fattas.
Är sorg en egoistisk känsla?,det jag vet är att det är en del av livet såsom så mycket annat, lycka, med/motgångar etc.
Mamma, jag skulle så gärna vilja prata med dej......
// Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar